Om

Björn Natthiko Lindeblad i sitt sommarprat 2020:

”Det mest värdefulla jag har lärt mig av 17 år som buddhistisk munk: Att jag inte längre tror på allt jag tänker. Det är min och alla människors ofta underskattade superkraft. Det blir så himla mycket skönare att vara du och jag om vi kan möta vårt eget tankeflöde med lite mer ödmjukhet, lite mer skepsis, lite mer humor, lite mer kanske–kanske-inte.”

Det fångar min avsikt med ordet Riddikulus väldigt väl. Namnet handlar om att stärka förmågan att avdramatisera och skapa sund självdistans till situationen med varm humor och acceptans. Att rikta sin energi rätt. Ibland blir små irrationella saker så oproportionerligt stora att de tar över allt sunt förnuft. Ett slags tunnelseende infinner sig och det är som att gå vilse i vad som är viktigt på riktigt. Det blir helt stolligt till slut. Och skrattretande, rent av Riddikulus.  

I berättelsen om Harry Potter används trollformeln Riddikulus för att hantera mötet med en Boggart. En Boggart skiftar skepnad beroende på vad du som person är rädd och orolig för. Det är det som gör Boggartar så utmanande att möta.

Vi har alla något vi är rädda eller känner obekvämhet inför. Någon är rädd för känslor. Någon annan för siffror. Ytterligare någon annan är rädd för att säga nej. Eller prata inför andra. Eller för att inte räcka till. Navet för alla rädslor är rädslan att inte kunna hantera situationen, men vilken den situationen är skiljer sig mellan oss beroende på vad vi varit med om. Precis som en Boggart alltså.

Trollformeln Riddikulus transformerar rädslan till något komiskt. Att skratta varmt åt det som upplevs som skrämmande är att frigöra sig och rikta om energin. Det är att få kontakt med det logiska rationella tänkandet istället för att fångas av reptilhjärnans automatiska respons (våra försvar, överlevnadsstrategier, programmerade beteendemönster). Att se det komiska i mötet med sina rädslor bidrar till acceptans, sund självdistans och skapar utrymme att välja medvetet. Det i sin tur ökar möjligheten att uppnå det vi egentligen vill uppnå, till skillnad från att styras av rädslobaserade val som handlar om att undvika känslor av obehag till varje pris.